När poletten ramlar ner

det är något visst när man ser ett frö som man sått växer och gror. Både när det gäller riktiga blomfrön men också när det gäller människor. Lite extra är det allt när det gäller människor, som hände idag. Jag höll en utbildning för ett par månader sedan. Idag fick jag bekräftelse på att den hade gått in och att de skulle fortsätta gå vidare med mitt sätt att tänka för att utveckla organisationen vidare. Det har varit och är en driftkraft för mig att se människor växa och utvecklas. Egentligen borde jag nog starta eget och bli personlig coach. För det skulle ge mig verklig energi. Nu får jag småduttar av energi ganska orgegelbundet. Jag vill gå vidare nu. Lämna de som inte vill och satsa på de som vill istället.

Jag ska ta mig en ordenlig funderare på det där. Låta det sjunka in i mitt innersta och mogna där. Kanske blir sen svaret helt givet. Kanske inte, men jag har i alla fall gett den en riktig chans att få verka.