i mitt jobb möter jag dagligen bittra människor. De som är offer. Som ser negativt på det mesta. Funderar ibland varför man blir så där. Och varför jag låter mig påverkas av dem. För det gör jag. De tar min energi, fast jag inte vill. Jag kan till och med börja tvivla på mig själv ibland och det jag känner. Hur kan bitterhet ha en sådan makt? Hur gör man för att värja sig, inte bry sig?
Att vara bitter är riktigt destruktivt. Att vara ledsen eller arg är en helt annan känsla. Men bitterhet. Surgt, kargt, elakt.
Hörde på radion idag att Zlatan var besviken på Parispubliken som inte stöttar utan som buar. Det är också en slags bitterhet, folk som ställer högre krav på andra än sig själv, som inte kan stötta och ge ett erkännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar